Kan det bli mer ångest laddat? 6 månader utan att kolla vikten en enda gång, det var inget jag vill göra men jag var tvungen. Jag var duktig de första 1½ månaderna med träningen, men därefter dog det ut och mattiderna blev allt mer och mer oregelbunda och en massa osuda saker proppade jag i min stackars kropp. Så nu när jag kommit hem var det bara att bita i det sura äpplet och hoppa upp på fanskapet, jag visste att det var illa, det känns i hela kroppen att man blivit pluffsig och inte lika tränad, men att det skulle var såhär illa?!. 7 kilo, 7 fucking kilo? Hur är det möjligt?
Nu är det boothcamp som gäller, dessa kilon ska ner och det är illa kvickt! Nästa vecka är det ju stranden och bikinin på.. oi oi oi! Utbytesterminen har gett även synliga resultat, yeeeey, eller?
Tillbaka i Stockholm efter 6 månader i det platta lilla landet, mindre än småland, med över 16 miljoner människor. Jo, det är faktiskt en konstig omställning. Även fast det är lättare att anpassa sig till att komma hem än att åka bort. På något vis känns det som att allt är detsamma här hemma, samtidigt som det känns helt annorlunda. Varför? Det har jag ingen aning om, möjligen kanske jag ser vissa saker på ett annat sätt än tidigare. Saker som betydde väldigt mycket innan jag åkte spelar idag inte så stor roll. Och saker som jag knappt tänkte på eller såg som självklara är de saker som jag blivit mest glad att se. Ja, jag är väll fortfarande i omställningsperiod, jag är konstant trött och det känns som att jag sovit mestadels sedan jag kom hem. Men det är mycket att smälta, tiden i Groningen var fantastisk men också väldigt intensiv så alla intryck får jag bearbeta just nu.
Men det känns helt okej att vara tillbaka i Sverige, trotts att jag saknar att cykla så fort jag skall ta mig någonstans och jag saknar gemenskapen att bara gå och knacka på någons dörr om jag var uttråkad. Vädret och värmen är fantastiskt här hemma och att träffa alla vänner som jag saknat så mycket är inte fy skam det heller. Livet går vidare men att det nånsin kommer bli så bra och roligt som det var i Groningen, det blir svårt att toppa! I had the time of my life!
Med egen privat-chafför, det känns riktigt stabilt att komma hem på det sättet!
Ett halvår i ett annat land resulterar i en sak... mycket grejjer, även fast jag försökt att inte köpa för mycket onödigt så gick knappt hälften ner i väskorna. Dock har inte alla den turen som jag, en holländsk pojkvän som kan ta hand om en massa saker.. Så just nu har Robert garderoben full med mina prylar. Jag har ca 4 spray flaskor och lika många lotion, så jag behöver ju aldrig ta med mig det igen. Jag har även lassat på grabben normalstora handdukar så jag slipper välja om jag ska täcka rumpan eller brösten när jag smiter in i duschen. Han har även kunnat pimpa upp lägenheten med sådär ca 6 blommor, undra bara hur länge de överlever?
Det gulligaste är ändå att han har en avsedd plats för alla mina grejer, jag har numera en hel hylla med mina grejjer, tidigare hade jag en del av hyllan! Men, jag gillar läget!
min hylla!
Mitt sista farväl i Winscho...... Jag pimpade Tess dörr som ett sista hejdå, hon kommer tillbaka till winscho efter semester i Spanien innan hem till Australien och då kommer hon få sig en fin överraskning på dörren. Dessutom blev det en liten hälsningsfras i köket!! Det känns bra, att lite av mig finns kvar i Winscho!
Tess dörr pimpad! Vantarna från sensation white!
Sweden loves Aussie!
Min tid i Winschoterdiep är nu över och jag lämnar mitt underbara rum, B13, inget otursnummer här inte. Jag har haft en fantastisk tid i detta rum/hus och det kommer ta lång tid innan jag accepterar att jag inte kommer tillbaka. Eller jo, på besök nästa termin, kolla in det nya folket lite grann! Men jag kommer sakna winscho family hur mycket som helst. Utan dessa människor hade denna vistelse varit densamma!
Winscho entre!
Mitt rum..
en liten winscho film för att bevara minnet av hur det såg ut där jag bodde.. Med duscharna, köket mm. Lite nördigt jag vet, dessutom med låten som hela Winscho inte har kunnat undgå..
Folk säger att man växer som människa när man gör en utbytestermin, att jag ändrats som person har jag väll inte märkt sådär jätte mycket, det kanske visar sig när jag kommer hem? Men en sak som vuxigt är mina smaklökar, de har börjat acceptera sådant, och nästan blivit helt desperat i smaker som jag tidigare inte klarade av. Som Öl, att dricka öl var inte ens ett alternativ innan jag kom hit, men 1 euro öl lockar mer än 3 euro vin och succesivt har jag lärt mina smaklökar att acceptera denna bittra dryck. Oliver, jag är helt gaalen, varför har jag inte ätit oliver tidigare det är ju bara helt fantastiska! Kaffe, kan ibland vara lite svårdrucket och inte på nivån att jag behöver det varje dag men jag gillar det. Och slutligen kaviar, en kaviarsmörgås, mmmmm (ja, dem har kaviar här, på IKEA FOOD).
Igår testade jag på riktig golf för första gången, innan har det mest varit mini golf eller bara slagit bollar. Men jag var faktiskt ganska duktig, visst jag kom sist men jag var inte långt efter grabbarna:)
Kenneth laddar för putten.
Robban får in en bra träff.
Sandbunken!
jag slår in putten!
sandbunke igen....
jag gillar läget...
Bruden ser helt galen ut..
Golfare
Igår sken solen och det var ut fort som bara den, dock blev det självklart molnigt när vi kom ut, men efter nån timme klarnade det upp och blev riktigt varmt och skönt i solen. Jag fick även mer färg än vad jag förväntade mig, lite röd i ansiktet men jag klagar inte! Underbart! Idag är det mulet och grått igen, inte många sommardagar man få uppleva här i Groningen!
Såhär glad blir jag när solen kommer fram!
Vin och jordgubbar!
Vid vattnet, båda lite smått röda i ansiktet!
Oj jävlar, det är fult att svära men solen skinner. Detta har inte hänt på 1½ månad, jag vet ju knappt hur solen ser ut längre? Planen idag var att besöka en annan stad, men skit i det. Vi drar till sjön! Solen ska utnyttjas, till MAX!
Angående mina komma hem planer så verkar det luta åt flygplan, hittat grymt bra pris:) som kommer bli lika mycket som bussen, så varför plåga sig på en buss i 23 timmar när man kan komma hem på 2. När jag åker är fortfarande oklart, jag har hört att vädret i Sverige inte är det bästa just nu och om solen skiner här:) Då kan jag lika gärna stanna!
Sol i Groningen!
Jag trodde att detta skulle vara min sista natt i winscho, men så verkar det inte bli. De planer jag hade verkar
inte gå ihopp. Planen var att jag och Robert skulle hyra en bil och köra till Stockholm, vilket skulle resultera i semester + att få hem alla grejjer. Jag hade 3 väskor när jag kom och jag kan ju säga att två väskor redan är fyllda med sådant som jag lagt i efter terminens gång, som vinterjacka, koftor mm. Vilket betyder att jag har en garderob fylld med kläder som ska få plats i 1 väska, plus allt annat man har. Dessutom var inte biluthyrningen dyrare än en flygbiljett hem, vilket ligger på 2000 kr med SAS, vet inte riktigt om jag pallar ryanair med alla väskor, i slutändan blir det samma pris ändå. Dessutom är dem så känsliga med vikten. Men för att komma till poängen, biluthyrning verkade awesome, tills vi skulle boka, 10 000 kr i deposit. Driver dem? Så mycket, okej, det är pengar man får tillbaka men vem kan hosta upp 10 000 från ingenstans? Så den planen sprack ju. Så frågan återstår, hur ska jag komma hem, med alla väskor? Jag har även kollat upp det oheta buss förslaget, endast 89 euro, 2 väskor + handbagage, 6 euro för extra bagage. Betyder att jag får allt med mig under 1000 kr. Haken är bara att det är 23 timmar, inte så att jag applåderar direkt. Just nu är jag mer förvirrad än nånsin och vet inte riktigt hur jag ska komma hem, jag är fast i Holland!
Bil, flyg, buss?? För mycket valmöjlighet, snart tar jag allt på släp efter cykeln och cyklar hem!
Utbyte, det borde ha varnings skyltar innan man ansöker. Var beredd på att du kommer bli emotionellt instabil, det är precis vad jag är just nu. Sa igår hejdå till Tess, vilket var fruktansvärt plågsamt, vi följde henne till tåget, där allt blev riktigt stressigt och ett välfigt snabbt hejdå innan hon var tvungen att åka iväg. Kanske lika bra att det gick fort så att man knappt hann tänka. Hon har lämnat en riktig tomhet bakom sig och tanken av att jag inte vet när jag får träffa henne igen kommer ta död på mig. Dock är Kenneth kvar, vet inte riktigt vad han sysslar med men han väntar på nån bank överföring med pengar innan han kan åka, så förhoppningsvis går det igenom imorgon och han kan åka på sin spanien tripp. Inte nog med att Tess åkte så måste jag nu börja packa ihopp mina saker i mitt rum, det känns så overkligt, att jag inte ska komma tillbaka hit nått mer. Det är för mycket känslor just nu! Och det är inte lättare att vädret i Sverige har blivit skit, precis lagom då Josefin tänkte ta sommarlov!
Sådär efter 6 månader finns det vissa saker som jag börjar sakna där hemma. Framförallt nu när det är sommar, därför har jag nu en lista på saker som jag vill/ ska göra när jag kommer hem! Så ni som är intresserade, boka gärna in nått utav det!
- Fanta och rose på mose backe
- Vasamuset
- Filmjölk
- Cider/vin på en brygga någonstans
- Picknick i tanto/rållis
- Allsång på skansen (eller på tv)
- Båttur till finnhamn/ fjäderholmarna
- Strömming
- Kubb
Det känns helt obegripligt, att denna dagen har kommit. Sista kvällen med vännerna, det var dem första jag pratade med när jag kom och dem sista som jag kommer prata med innan jag åker. Tess, Alan & Kenneth, Tess åker imorgon till Spanien för lite semester innan hon åker till hem till Australien. Och jag är så glad att jag har fått lära känna dem, de är helt otroliga vänner! Och jag vet inet hur mitt psyke ska klara av att säga hejdå till dessa två underbara människor! MEN, jag kommer att träffa dem igen, det vet jag utan tvekan. Detta är bara början!
Varför nu? Varför ska jag bli sjuk just nu? Mina sista dagar i Winscho och jag mår skit, jag har haft feber i 3 dagar, har ingen temp så jag vet inte hur hög febern varit, kanske like bra det. Febern börjar förvinna nu men hela morgonen har jag spytt, även vatten spydde jag upp. Så nu är jag helt tömd. Det var bara att inse, 20 över 8 spydde jag som en gnu.. tenta kl 9, hekt otänkbart. Känns skit att inte göra tentan men samtidigt, jag var inte kapabel att ens ta mig dit (20 min med cykel) och att sitta och spy i tentasalen.. Där går gränsen för min värdighet, det gör jag bara inte. Jag tror dock inte att jag hade klarat den ändå, har inte varit kapabel att plugga de senaste dagarna. Så nu bara hoppas jag att jag klarat dem andra 3. Annars är jag körd.
Jag har äntligen lyckats få i mig lite vatten och juice, än så länge har det stannat kvar! Så jag bara hoppas att det börjar ge med sig nu! Jag orkar inte vara sängliggandes 1 dag till. Och vi (jag, Tess & Kenneth) hade planerat massa saker att göra idag och imorgon, de åker ju ut och reser på lördag så detta är de sista dagarna vi har! Snälla, snälla immunförsvar... jag tror på dig! Gör mig frisk!
Jag börjar se ljuset i tunneln på detta pluggande. Vilket gör mig överlycklig, värre plugg har jag nog inte varit med om, men samtidigt väldigt, väldigt sorgligt. Plugget kommer jag knappast att sakna, kanske lite.. vissa föreläsningar bär ju med sig sina minnen, främst dem med 1 timmes sömn och sönder- skrapade jeans. Hur som helst, denna tenta jag hade idag är nog den tentan jag lagt ner minst tid på, dock var det en open book exam, men den kändes bättre än dem tidigare 2, så förhoppningsvis satte jag den!
Eftersom min cykel har punka och Dagnys är spårlöst borta använder jag nu Michaelas cykel som hon lämnade kvar, jag kanske inte har nämt det men Michaela är typ 180 och hennes cykel är inte gjord för nån liten knatte som mig direkt. Nej nej, Styret är nästan i brösthöjd och sadeln ovanför naveln. Att cykla på den var inte det lättaste, jag når knappt pedalerna och min stakars lilla rumpa. Hur ska jag överleva 1 vecka till? Det går inte så fort men det är lite kul att sitta lite högre än alla andra, kungligt!
Utanför Winscho är jag med mega cykeln påväg till tenta!
Regnet bara öser ner, hela juli har varit regnit, molnigt, kallt. Vart är sommaren? Bilden gör sig inte helt rättvisa, det går inte riktigt att fånga regnet men tro mig det öser ner. Enda anledningen till att jag uppskattar regn just nu är för att jag har tenta imorgon och har anledning att sitta inne! Och ni där hemma, ni har ju bannemig sol varje dag. Hur mycket ska vi slå vad om att det kommer vända tills jag kommer hem? Bara för att vädret älskar att jävlas med mig!
Efter tentaperiod ser det alltid förjävligt ut. Man har lixom inte tid att ta tag i saker eller sig själv för den delen, dock har jag fortfarande 2 tentor kvar men just nu känns det mer lockande att städa och dessutom packa en del, sånna saker som ej behövs. Så idag har jag städat, iallafall lite grann, tvättar och skrubbat hela mig, riktigt välbehövligt. Dock har jag knappt börjat packa och har redan 2 väskor fulla?? Hur ska detta sluta, tur att man inte ska flyga hem!
Alla har vi dåliga sidor.. Josefin.. en sånn slaver..
Alltid knän, är det inte söder-skrapat av cykeln så är det annan skit. Jag har så fruktansvärt ont, det kom efter löpningen. Jag fick till och med lägga av efter 30 minuter för att jag inte klarade av smärtan. Innan har jag fått lite ont när jag sprungit längre sträckor, ca 1 timme, då har jag mest trott att det är musklerna som inte riktigt är tränade för mer. Men denna gång, bara efter 30 minuter och smärtan var mer smärtsam än tidigare. Någon som har haft något liknande, eller vet vad det kan vara?
Det är ju självklart, att man ska få punka nu! Visst min lilla vän har hållit i 6 månader, men nu har trycket blivit för hårt. Det mest irriterande är ändå att jag har Dagnys nyckel till hennes cykel, men häromdagen var det nån firma som hämtade överblivna cyklar och vi skulle flytta Daggans cykel kvällen innan dem skulle komma, men den var borta. SNODD! Dock kan det vara någon student som stannar kvar i höst och tänkte sälja den.. Men jag behöver den NU! Jag är handikappad utan cykel! Så nu är jag på jakt, efter den som tagit Dagnys cykel! Cykel hunting på hög nivå!
Tentan idag var som jag förväntade mig, svår. Det måste jag säga, tentorna är väldigt konstiga här, och upplägda på ett helt annat sätt än vad jag är van vid.
För er uppdrässade classy brudar där hemma, jag börjar bli riktigt avundsjuk på er nu. Här i Groningen är man inte classy direkt, eller jo om man går till biblioteket, tenta eller föreläsning. Vilket är för mig lite konstigt, då jag föredrar att vara bekväm och pallar inte bry mig i tenta stress. Biblioteket är tydligen "pick up spot" nummer 1, och det är riktigt tillfixade brudar som hänger där. Däremot om man går ut, då är det trasorna som gäller, förvirrande, att klä upp sig trodde jag var halva grejen med att gå ut. Däremot kan jag förstå dem, jag tror att jag har förstört sådär 3-4 par skor, det är riktigt grisigt med öl, glas och annat äckel på golven ( förstår fortfarande inte dem som går ut i uggs, okej på vintern, men hallå JULI, uggs??). Så för att komma till poängen, jag är inte classy, inte det minsta, större trash får man leta efter.. Varför jag berättar detta vet jag inte riktigt. Idé-torka kanske?
it may be trashy, but on the dancefloor we are glamorous!
Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men just nu har dagarna bara rullat och tenta stressen är maximal. Jag har min 2:a tenta om några timmar och jag vet inte riktigt hur det känns, normalt hemma skulle jag efter 7 dagars tentaplugg sådär minst 6 timmar om dagen vara lugn, då klarar jag mig lätt. Men här i Groningen, går ingen säker...
Det har varit en omtumlande vecka, efter sådär 40 stycken hejdå borde man kunna tro att man är lite hårdhudad och pallar trycket. Men det är lika jobbigt varje gång.. Fast en sak som jag inte förstår, varför är det svårast att säga hejdå till dem jag vet att jag kommer att träffa igen? Det borde ju vara tvärtom?
Jag lämnade precis av min inneboende från senaste veckan vid stationen, Dagny, min lilla homie. Jag vet att vi ses igen, om bara några veckor, men det känns oerhört tomt. Kanske också för att det är mer definitivt att denna underbara termin börjar lida mot sitt slut. Just nu är det många känslor som spelar hjärnan ett spratt, jag är livrädd att lämna denna underbara plats, samtidigt som att det är en konstig stämning i Winscho, vi är ca 7 stycken kvar i våran korridor, som innan var ca 50. Och pluggandet gör att man bara vill fly.
När jag idag tänker tillbaka till januari, då jag grinade i 4 timmar för att jag hade ångest över vart jag skulle bo, och jag nu kommer grina minst 8 timmar för att lämna det? Konstigt att jag kunde vara så rädd för att komma till något som är så rätt! Min utbytestermin har varit över förväntan och klyschigt att säga men det bästa jag någonsin har gjort. Groningen är och kommer alltid att förbli mitt andra hem!
Nu ska jag ta mig i kragen och äta lite frukost, ladda med kaffe och redbull, försöka pränta in det sista i huvudet och sedan ska jag leva mig in i rollen som entrepreneur och rocka skiten ur den där tentan! Wish me luck!
