Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men just nu har dagarna bara rullat och tenta stressen är maximal. Jag har min 2:a tenta om några timmar och jag vet inte riktigt hur det känns, normalt hemma skulle jag efter 7 dagars tentaplugg sådär minst 6 timmar om dagen vara lugn, då klarar jag mig lätt. Men här i Groningen, går ingen säker...

Det har varit en omtumlande vecka, efter sådär 40 stycken hejdå borde man kunna tro att man är lite hårdhudad och pallar trycket. Men det är lika jobbigt varje gång.. Fast en sak som jag inte förstår, varför är det svårast att säga hejdå till dem jag vet att jag kommer att träffa igen? Det borde ju vara tvärtom?

Jag lämnade precis av min inneboende från senaste veckan vid stationen, Dagny, min lilla homie. Jag vet att vi ses igen, om bara några veckor, men det känns oerhört tomt. Kanske också för att det är mer definitivt att denna underbara termin börjar lida mot sitt slut. Just nu är det många känslor som spelar hjärnan ett spratt, jag är livrädd att lämna denna underbara plats, samtidigt som att det är en konstig stämning i Winscho, vi är ca 7 stycken kvar i våran korridor, som innan var ca 50. Och pluggandet gör att man bara vill fly. 

När jag idag tänker tillbaka till januari, då jag grinade i 4 timmar för att jag hade ångest över vart jag skulle bo, och jag nu kommer grina minst 8 timmar för att lämna det? Konstigt att jag kunde vara så rädd för att komma till något som är så rätt! Min utbytestermin har varit över förväntan och klyschigt att säga men det bästa jag någonsin har gjort. Groningen är och kommer alltid att förbli mitt andra hem! 

Nu ska jag ta mig i kragen och äta lite frukost, ladda med kaffe och redbull, försöka pränta in det sista i huvudet och sedan ska jag leva mig in i rollen som entrepreneur och rocka skiten ur den där tentan! Wish me luck!