Idag var det gravsättning för morfar. Känns helt ofattbart att han numera finns i en urna nedgrävd i jord??  Och att min fina morfar inte väger mer än några kilo i den där urnan. Riktigt märklig känsla, det känns inte riktigt verkligt. Efter gravsättningen tog jag, mamma, syrran och mammas kusin Ewa en fika på stan för att ventilera alla tankar. Lyckades få tag på en riktigt god morotskaka, bland dem bästa jag har ätit, och att dricka varm chocklad när både fingrar och tår är isbitar och utan känsel är guld värt!!


Syrran, mamma och jag med morfar. 


Graven... 


Varm chocklad och morotskaka.